atrip

Vi mår bra allihopa trots lite hesa halsar och så.

Igår var det som sagt nyårsafton som jag hoppas alla vet. Vi skulle träffa våra vänner norrmännen, också kallade Fanny och Ruben. Men innan dess blev det jakt på lite sandaler! Jag och My begav oss ut i den stekande solen och gick ända till Centro(!) Det var lökigt! Men iallafall, vi hittade kanske lite mer än vi skulle och var glada och nöjda. ;)

Framåt eftermiddagen kom de arbetande männen hem. (Dom får skriva mer om det i ett annat inlägg) Maten bestod av kött och en egen potatissallad. Väldigt gott.

Så var det dags att gå till bussen. (Det här landet är verkligen underbart, med gratis buss, tram och tåg från klockan 18 och sen hela natten, likadant var det på julaftonen. Så bra! Så att man inte ska köra full eller inte komma hem för att bussen slutat gå 01.55 som där hemma. Nej det var toppen, och det utnyttjades! haha.)

Vi möttes i parken och där hade dom grillat och haft trevligt, vi träffade deras australienska vänner som var trevliga och snälla. Och på bara en kvart så var himlen svart som natten. Och det började blixtra! Verkligen blixtra och lysa upp himlen om ni förstår vad jag menar. Och såklart började det att regna, verkligen regna! ÖSREGNA!! Alla blev genomblöta och sprang genom parken till stationen och skrek typ, haha. Tåget var fullproppat och då började killarna att sjunga Sveriges nationalsång. ja. ¨

Väl inne i staden var det fullt av folk överallt och vi följde efter Jason som han hette. Han ledde oss till en dörr, som ledde till en trapp = en utrymningsväg till ett parkeringshus. Så vi gick upp, 12 våningar. Väl uppe var dörren låst, så han sprang ner igen, alla 12 våningar. haha. Och det var varmt där inne. Jag vet inte rktigt hur många vi var men det hade anslutit endel folk på vägen. Efter en stund kom han tillbaka och öppnade, men ute spöregnade det fortfarande så vi satt där inne och väntade på 12-slaget. Klockan var 10.. Men det var ett bra tillfälle att prata engelska på och det fanns verkligen många olika människor samlade i det trånga utrymmet, trappuppgången.

Det slutade inte regna men vi klättrade ändå upp för en smal läskig stege till ett tak över taket. Vi var verkligen mitt i staden, mitt i allt, på ett tak till ett parkeringshus och det var underbart trots regnet och att vi var genomblöta och frusna! Väldigt annorlunda och med väldigt speciella människor, men jag tyckte om det.

Lite bilder

Sebbe - den nakna kocken